…holding that much power always cheers me up.

En lördagsmorgon…

Vikten av att veta vad man behöver minnas när man glömt bort det man redan vet och skulle behöva komma ihåg

Jag inser plötsligt att jag fastnade i tänk kring vad som inte är som jag vill. Två kvällar är passerade där just det dränerande fokuset tagit oförskämt mycket plats trots eoner av annat som har oändligt mycket mer finutrymme och är magiskt bra.

Det krävdes tydligen ytterligare en funderande vargtimme med inslag av sjörövartantpyssel, där kroppen och knoppen effektivt kunde kopplas loss från de okonstruktiva cirklarna som styrde skutan. En isärkoppling från varandra där knopp och kropp gör sitt eget bästaste behövdes, innan polletten skulle falla ner.

Systemet envisades annars med att envist loopa känslan på fel. Innan jag kom på feltänket.

Ibland behöver hjärnan ge hjärtat lite extra processtöd för att inte fastna i känn, och ibland behöver allt känslan ge hjärnan lite frizoon från att så starkt känna allt.

Att ta med sig jobbet hem är bra. Speciellt om man råkar ha världens bästaste jobb som man dessutom är riktigt bra på

Det är allt bra att minnas att jobbets instinktiva och självklara lösningsfokus som alltid gäller mina superhjältar är applicerbart på mig själv, även på tiden utanför arbetet. Det blir på en gång både konkret och behagligt att förhålla sig till mig själv och hemmaliv på samma sätt som på jobbet, där det inte sipprar energi i onödan och med siktet på rätt saker.

Se det bästa och braiga i allt. Minnas allt som verkligen fungerar och ta sats därifrån. Ni vet, göra mer av det bra och inte ens försöka laga något som inte ens är trasigt.

Så här i eftertänksamhetens kranka blekhet inser jag att det dessutom faktiskt är lite tur att det varit/är vuxenstökigt på jobbet, för nu är systemet upplevlat och det har tydligare mer konkreta strategier att ta sig ann skav, även det med tydligt ursprung i mig själv. Så smart!

Tur det går att minnas det man glömt för en stund. Tur det alltid går att göra om och göra det bättre.

Att hitta sätt att hitta rätt. Bilder blir ett sätt att minnas, ord blir ett sätt att sortera

Jag har har skrivit dagbok sen jag gick på lågstadiet, jag har dessutom kvar de där luggslitna pappersböckerna i en ihopknuten plastpåse i en vrå av pysselrummet. Jag tror jag dokumenterar mitt liv för att förstå, sortera, sålla, släppa och lösa det som känns. Jag fyller på med, ibland i efterhand, alldeles obegriplig orddans i alla möjliga märkliga former. För det verkar behövas.

Förr var det i pappersform, i hemliga böcker, eller i kanter på block, på små färgglada lappar eller nattsvarta ark. Det har alltid fyllt samma funktion även om nuets teknik gör det möjligt att ha fler alternativa former för tanke- och känslodokumentation.

I mina mobil hittar jag orddans i anteckningarna. I nuvarande iFån kan jag scrolla till 2013, det är inte så långt bak i livet, och det är liksom både konstigt alldeles nyss och för en evighet sen. På andra platser och i andra forum finns det betydligt fler svävande ord från helt andra stunder.

Att kasta sig in och ta del av dem så här i efterhand är en besynnerlig insikt och en stundtals konstig inblick i en märklig människovarelse  besynnerliga tankevurpor och klarheter. Att kunna titta på åkattraktionen livet i efterhand gör att jag ibland skratta högt över hur skruvat jag tänkt, eller humma över någon klokhet eller bara minnas exakt det som kändes är fasiken lyxigt att göra. För mig själv.

Sen blir såklart rumphuggna och lösrykta meningar just rumphuggna och lösrykta, och skulle någon annan kika i t.ex. anteckningarna på mobilen skulle det kanske vara nära tillhands att överväga om det inte är dax för sjörövartanten att ta på en lite extra mysig beslutsam kramtröja och använda läderremmar på ett sätt som inte skulle kunna förklaras med vanlig sund perversion och ett brinnande intresse att utforska spektrum på olika plan.

En fulscrollning i anteckningarna och nästa kort skulle kunna bli ”Gå direkt i fängelse utan att passera gå” eller i alla fall WTF!

Jag ser anteckningar om skuggliv och latentyrken, början på tänkta tankar kring innehållsväv och faktaresistent. Det går att läsa att rattvärme är den bästa uppfinningen sen skivat bröd och över fascinationen av att ha en annorlunda perception och hur svårt det kan vara för andra att förstå det. Att hjärnans kopplingar kopplar lite annorlunda. Både för mig och för de jag har lyxen att hänga med varje dag.

Jag kan se själssmekande musiktips och vackra ord som gör mig knäsvag, fast ändå på helt olika sätt. Att smaka på ord som ”Dynamiskt vidunderlig” ger mig lyckligt hjärtklapp. Hur banalt det än kan tyckas vara med lite ihopsatta bokstäver så berikar små små ordskatter mig oändligt mycket. Jag älskar ord och vad de gör med mig. Värmande hjärtsmek eller rungande magsugande ord.

Alla ord gör så klart annat, eller ibland inget.  ”Kaloriallergi” ger mer fniss och roande inre bilder. Uppsnappade dokumenterade sägningar som ”Om man rör sig väldigt fort och skrattar högt hela tiden så märker ingen att man är ful” kanske mer får mig att le och jag kommer behöva fulgoogla var det kommer ifrån.

I anteckningarna går det att läsa om hur jag tror att gammelgäddan (känslominnen) inte alls har lärt sig varken klockan eller kalendern och att det är väldigt bra att minnas att det ibland bara är hon som nafsar i vassen och inte alls har något med nuet att göra.
Ord som t.ex. ”eciggsmiljardär” gör mig mer frågande för jag har ingen aning om varför de ens står uppskrivna.

Jag undrar oxå varför texter som denna finns nedskriven:

”Röken från vapensmedjorna ångade och skimrade av flygande gnistor. Man hade kallat på vallonerna, ty de smidde de skarpaste klingorna och göt de spänstigaste rören. Man hade kallat på diplomaterna, ty nu skulle fördragen brytas och broderfolk huggas i ryggen. Man hade kallat prästerna, ty Den Heliga Skriften skulle läsas baklänges på sätt som bara präster kan. Man hade kallat de lagkloka, ty lagen skulle vrängas och kramas på innebörden som ingen någonsin tänkt sig. Himlen förmörkades och människan sökte efter ljus i höstnatten”.

Jag minns inte varför, men är ändå tacksam för det finns där, sparade som en del av mig. Någon stund kändes det som den spelade roll. Bara det gör den meningsfull. Även nu.

Att leva i en tid där informationsströmmen är strid kan te sig gränslöst. Men man kan vara avklädd utan att vara spritt språngande naken

Eller som läraren Gunnar Gädda sa till den 14-åriga Benita”jag säger inte att du är dum i huvudet, men du beter dig som om du vore”. 

Orden finns, upplevelsen är sann och den är min, den spelar roll, även de gångerna den inte syns eller släpps fritt. Det mesta skrivs ju enbart för mig själv, även om jag delar lite med rymden oxå.

Det finns många minnen om faktiska och upplevda saker som kanske varit för svåra att ljussätta och som nog alltid kommer stanna där likt i ensamhet nedplitade bläckbokstäver skrivna bara för att förstå, sortera, sålla och släppa. Ordvirvlar om känslor om medberoende, om omoraliska maktspel, om stunder som ur sorger blivit framväxta livsläxor och värdefulla insikter. Om synade stunder där andras oförmåga påverkat, om andra som jag inte vill lämna ut, om barndom, om vilsenhet. Eller om vardagliga och världsliga banaliteter. Om sprakande magi som bara behövdes skrivas ner, om rivande lust, om värkande längtor och hemligskatter.

Apropå skatter så samlar jag ju också på fantastiska snällskatter jag fått. Ord som sagts eller skrivits till mig, oväntade, innerligt menade, omsorgsfulla och som nu är en guldkista av kärlek att dyka i och att använda som en värmande filt att ha och svepa in sig i när det behövs.

Det kan vara välbehövligt att göra ibland Det kan vara bra att ha sin egen uppåtpuff.  Listig lyckolyx!

…Som i ett trollslag blev en lördagseftermiddag

Dagens omatiga meny med bitar ur livet som sjörövartant!

Det är nog helt rimligt att avsluta det här babblet med lite konstig antecknings-tapas.

Dagens oförstående mötesanteckning

Dagens lektion i vett och etikett

Dagens lärdom

Om man är flytthjälp till dottern och svärsonen och där i halvlek utbrister meningar som ”det här är den lättaste flytten jag varit med om” kan det sen lätt bli något man får äta upp. Deras nya hem ligger nämligen i toppen av en galen djävulstrappa kan jag tala om.

Dagens 2 roliga citat

(ett från en unge, ett från en vuxen)

Dagens mystiska drömanteckningar vid nattligt uppvaknande

Dagens känsla av kärlek

Dagens krav

Dagens sparade lyckosmekande hjärtskatt

Dagens oväntade goda

Om man befinner sig i Eslöv, upptäcker att man gjort slut på energin i kroppen men är samtidigt inte tillräckligt hungrig eller viljesvag att man väljer att gå in på Thairestaurangen när man i dörren möter ambulanspersonal och en kräkande man, utan lommar mot bilen med siktet inställt på att ”äta en macka hemma” och då istället överraskas av att hitta ett ställe där man råkar kunna äta en magiskt god Saag Paneer så är lyckan total.

Så, nu… over and out!