Listade utan någon som helst inbördes rankad betydelse eller förklaringar till varför något händer i mig när det upplevs. Helt bara skoningslöst och slumpartat utputtade i rymden som en balans till buhu eller gnöl måste jag nu ösa lite ur den hittills aldrig sinande källan av glädjeämnen. Stunder, föremål, situationer, upplevelser, möten…

Det finns betydligt mer av sånt här, än motsatsen, men inser att man lätt kan tro annat om man tar del av mina senaste ord. Man måste väl ibland helt enkelt bara ladda batterierna och få skapa kontraster till den färgrika dagen som stundar.

Vilka stunder är det nu som genererar känslor som ligger någonstans mellan ”det här lyckosurrar stilla som en varm filt bäddat i maggropen för det är så vackert eller omsorgsfullt” till ”knulla mig genast om jag inte ska implodera av rivande eldröd lust sprunget från den innersta primala urkärnan av att vara”?, eller typ nåt sånt.
Allt bra, allt fint, allt från olika delar av samma skala och allt får plats för allt är livet.

Här är 20 exempel från skalan.

1. Stunden då man hittar ord skrivna på en papperslapp och som placerats som överraskande omsorg och visar sig i en stund man inte sett det komma.
2. Pepparkaksformsutstansade ostmackor som är så tydligt manifesterad omsorg även om den som gjort dem inte alls förstår storheten så har man ändå gjort sig den ansträngningen. Födelsedagsfrukost är årets bästa frulle. Manifesterad omsorg i alla former rockar!
3. Glittret av morgondagg på grässtrån. Diamanter som direkt får hjärtat att krampa intensivt av lycka över att få lov att befinna sig på platsen och få uppleva såna rikedomar.
4. Kunna stå med nyvakna barfotafötter i gröngräs. Helst med en ännu sovvarm kropp som tar sats för en ny dag just där.
5. Känslan som sprids i systemet när solvarm naken hud möts av ljum smeksam sommarbris. Sakta pyrande eller plötsligt överraskande.
6. När musik plötsligt når in i mig och drar tag i något jag inte förstår men får mig att kippa efter andan och det knappt går att fylla lungorna av luft och efteråt skulle man inte helt kunna svära på att man haft fötterna på marken under hela stunden.
7. När lust är så tydlig att det inte råder någon tvekan om att det känns åtrå i varje smekning. Att det känns sprak mellan fingrar och hud.
8. Att stå på stranden där land blir havet en grå dag och himlen och havet förenas så det knappt går att ta in vad som är vad och hela världen känns lugnt omsluten i en trygg kram.
9. Befinna sig på en klippa, helst utan skor, och vinden gör samma sak med havet som med håret på huvud och kraften i det som virvlar känns i varje atom. Kan man få till det en tidig morgon bredvid en fyr med en fresellins som dansar runt i världen så toppar man tveklöst skalan.
10. Att se ett vackert moln avteckna sig mot himlen. Har man lyxen att ligga ner och titta är det om möjligt än bättre. Moln, jag älskar moln. Det blir liksom inte gammalt.
11. Att uppleva den genererade känslan i hjärtat när man kunna hjälpa någon att lyckas och dennes nöjdhet och seger sprids och syns och man vet att man aldrig kommer behöva någon annan bekräftelse på att man spelar roll på ett bra sätt än just minnas den stunden.
12. Få se det ögonglittret när någon verkligen förstår sitt värde, sin förmåga och sin storhet. Antingen av sig själv, eller när man i en stund hjälpts åt minnas det.
13. Att vara vaken på natten när alla runt mig sover, tassa runt och fiffla som i ett parallellt universum och man då kikar ut och upp och ser att det dessutom är stjärnklart och vi liksom blinkar i samförstånd mot varandra. Jag och stjärnorna.
14. Att mötas av en mjuk katt innanför dörren när man kommer hem. Päls mot fingrarna och en envist uppmärksamhetskrävande liten varelse så där självklart kräver sin plats i världen.
15. Att bli struken över ryggen eller armen så där i förbifarten av någon man delar kärlek med.
16. Att ha lyxen att kunna uppleva en sprakande eld, att få känna vad kombinationen värmen, ljudet, synupplevelsen och doften väcker inuti är en oändligt lyx som drabbar mig varje stund.
17. När man inte kan låta bli att plaska i en vattenpöl man tänkt man bara ska passera och stänket känns som koncentrerat fniss.
18. När en hand glider upp för min arm, över axeln och tar ett tag i nacken och elektrisk laddning fortplantar sig från den punkten till helt andra platser
19. Såpbubblor, det finns knappt något som gör vad såpbubblor gör. En sfärisk lyckogenererande regnbåge, vad kan gå fel liksom?
20. Att få handskrivna brev. Ord blir inte mindre värda för de genererats med hjälp av teknik. Men det gör något med mig av att se bokstäver som är formade i en stund och av en ansträngning sprungen ur någon, via en hand och en penna.

TACK! För jag får vara med.