En onsdag:

Onsdagen var verkligen en märklig dag! Jag inledde dagen med en arla morgonpromenad som hade kunnat vara så där som en bal på slottet-lik, men istället gick den helt åt helvetet kan man säga.

Jag hade Viola i en 15-meters lina så hon skulle kunna snosa runt lite friare, medans jag och Lovis lite mer sofistikerat promenerade i passande morgonlunk, mestadels på vägen. Denna morgon inte i skogen som vi brukar, utan runt på byn.

Det hela gick av stapeln så där en liten stund innan klockan slog 5. Lite senare än vanligt, men det var fortfarande mörkt ute.

Jag stannade till och fifflade bort något skräp ur Lovis päls och var därför inte uppmärksam på att bulldozern Viola, med sina nätta 36kg, hade fått syn på en liten hare.

Jag märkte det faktiskt inte förrän ungefär en sekund innan Viola märkligt nog hade accelererat snabbt och ljudlöst och förbrukat alla centimetrarna av långlinan.

I ena änden av linan satt som sagt Viola, i andra änden satt min högra handled. Den olyckliga ekvationen resulterade i att denna korpulenta sjörövartant (alltså jag) med besked gjorde en båge av skam, rätt ner i backen. Verkligen ett stillöst ansiktsfall.

Så med ansiktet plötsligt och hårt pressat ner i marken välsignades jag där och då med ett sprutande näsblod, en allmän ledbruthet och chock som ledde till att jag levererade ett ljudligt stortjut.

Jag förlorade all tillstymmelse till värdighet (tillsammans med mina glasögon) och lämnade allmänningen hulkandes för att söka tröst hos finaste Fredde. (Som fick allt annat än ett mysigt uppvaknande)

Alla tänder overkligt nog intakta, svullen näsa, en maffigt blåmärke efter ficklampan jag hade i fickan och en allmän ömhet över hela jäkla kroppen senare, får jag nog ändå tacka min lyckliga stjärna.

Mycket vill ha mer, så dagen hann även bjuda in en ledsen hund och en nerbajsad matta lagom till lunch, ett andra par glasögon som tuggades på till middag, ett missat utvecklingssamtal, en panikartad ilfart till verkstaden som något form av snacks.

För att plocka lite eländesrussin ur onsdagsbullen.

…Som tack och lov blev en torsdag:

Den dagen gjorde jag tillsammans med mina årskurs 3:or Dalgona Candy. Känns som det behövs lite balans i Squid Game-hysterin.

Så vi gjorde kakor, vi lekte den tillhörande Koreanska leken och ingen dog. End of story!

Det här receptet använde vi: https://mykitchenstories.se/squid-game-kakor-dalgona-candy/